Come č meraviglioso e ineffabile
tutto ciō che č morto:
una foglia morta e un uomo morto
e uno spicchio di luna.

E tutti i fiori hanno un segreto
e la foresta lo conserva,
che l'alveo della luna intorno alla terra nostra
č il percorso della morte.

E la luna tesse il suo ordito meraviglioso,
che i fiori amano,
e la luna tesse la sua rete fiabesca
intorno a tutti i viventi.

E la falce lunare miete i fiori
nelle notti del tardo autunno,
e tutti i fiori attendono il bacio della luna
con desiderio infinito.

Edith Södergran
Landet som icke är
1922

Månen

Vad allting som är underbart
och outsägligt:
ett dött blad och en död människa
och månens skiva.
Och alla blommor veta en hemlighet
och skogen den bevarar,
det är att månens kretsgång kring vår jord
är dödens bana.
Och månen spinner sin underbara vär,
den blommor älska,
och månen spinner sitt sagolika nät
kring allt som lever.
Och månens skära mejar blommor av
i senhöstnätter,
och alla blommor vänta på månens kyss
i ändlös längtan.

Edith Södergran
 Landet som icke är
1922